Det förtigna budskapet - Holger Nilsson

Holger Nilsson har nyligen utkommit med bok nummer 19. Han har  under en lång följd av år varit en ”väktare på Jerusalems murar” som  försöker hålla kristenheten vakande och bedjande inför faror och hot  både mot Israel och tron på Bibeln som Guds evigt sanna och ofelbara  ord. Holgers tydliga och berättigade larmsignaler har nått och når ut  genom förkunnelse i media, böcker och i tidningen Flammor.

Från bokens baksida tar jag med Sven Almkvists presentation av författaren och boken: Holger Nilsson är kanske den mest profilerade förespråkaren i svensk kristenhet - både i ord och skrift  – när det gäller de eskatologiska frågorna. Tragiskt nog råder stor  tystnad och förvirring om dessa frågor trots att det är ett av Nya  Testamentets mest omfattande ämnen. Boken reder ut många frågetecken och  Holger Nilsson håller fast vid den klassiska, och enligt min mening  korrekta, ordningen rörande de yttersta tingen. Denna lära har  förkunnats i kyrkan ända sedan urkyrkans tid.

I den nu  aktuella boken om det förtigna budskapet står under boktiteln meningen  ”Hur frikyrkan i Sverige tystade ner förkunnelsen om Jesu återkomst” som  en förklaring till bokens innehåll. I kapitel ”Varför tystnad” försöker  han ge svar på den frågan och nämner bl.a. att Sverige nu uppnått en  föga smickrande tätposition i listan över världens mest sekulariserade  länder.
Den allvarligaste orsaken till denna tystnad, och som  bekymrar Holger Nilsson mest, är de liberalteologiska influenserna som  angriper den enkla och klassiska bibelsynen. En ”murbräcka” för  liberalteologin är Darbyism-stämpeln på förkunnelsen om att Jesus först  skall hämta, rycka upp, sin församling före vedermödans vredesdomar. Det  är ett liberalteologiskt debattknep för att misskreditera läran om  uppryckandet och i de fall det lyckas så är det förödande. Sanningen är  att det inte alls är Darby som först lanserade den läran utan Bibeln  själv, vilket också en lång rad tidiga kyrkofäder hävdat.

En av  de viktigaste orsakerna till att budskapet om Jesu återkomst tystnat är  enligt Holger Nilsson den felaktiga undervisning som på senare tid  beståtts blivande frikyrkopastorer. Som exempel nämner han den  förändrade teologiska grundsynen inom Örebro Missionsskola, numera  Örebro Teologiska Högskola, och en avhandling vid Göteborgs universitet  av Oscar Svensson. Där beskrivs hur svenska frikyrkliga teologer, som  Mikael Telbe m.fl. rört sig i liberalteologisk riktning.

En  lärofader för den nya tolkningen anses vara den amerikanske teologen  Georg Ladd, som på sin tid försökte hitta en syntes mellan den klassiska  bibeltron och liberalteologin. Det är dock ett lika omöjligt projekt  som att hitta en syntes mellan sanning och lögn. Resultatet blir  halvsanning som inte gör någon nöjd. Egentligen är liberalteologins  slutprodukt ateism. Utöver det Holger Nilsson här redogör för kan man  läsa mer om denne Ladd i Anders Gerdmars bok ”Det står skrivet”.

Nu  anbefalls symbolisk tolkning av Bibelns profetior om vad som väntar i  framtiden. T.ex. betraktas Uppenbarelseboken som en skrivbordsprodukt av  Johannes där han kritiskt analyserar sin samtids Romarrike i form av  skildringar av odjur och andra gåtfulla symboler. Detta gör Johannes för  att maskera sin kritik och undvika repressalier. Uppenbarelseboken  dementerar själv med kraft alla sådana spekulationer. Johannes skildrar  endast det han själv såg och hörde och inget annat! Dessutom finns det  starka varningar mot att lägga till eller dra ifrån något från just  Uppenbarelseboken. Liberalteologin balanserar på den gränsen.

För  oss alla, som likt Holger Nilsson ser Bibelns profetiska texter som  sanna skildringar om något som snart kan vara en verklighet, är den  symboliska tolkningen endast obibliska fantasier i teologisk förklädnad.  Att fortsätta på den liberalteologiska villovägen leder till katastrof  för både församlingar och enskilda kristna.

Därför är Holger  Nilssons bok ett välkommet och viktigt salt mot avfallet inom teologins  värld, som också utgör ett svek mot hela vår sekulära och religiösa  samtid.