Holger Nilsson har nyligen utkommit med bok nummer 19. Han har under en lång följd av år varit en ”väktare på Jerusalems murar” som försöker hålla kristenheten vakande och bedjande inför faror och hot både mot Israel och tron på Bibeln som Guds evigt sanna och ofelbara ord. Holgers tydliga och berättigade larmsignaler har nått och når ut genom förkunnelse i media, böcker och i tidningen Flammor.
Från bokens baksida tar jag med Sven Almkvists presentation av författaren och boken: Holger Nilsson är kanske den mest profilerade förespråkaren i svensk kristenhet - både i ord och skrift – när det gäller de eskatologiska frågorna. Tragiskt nog råder stor tystnad och förvirring om dessa frågor trots att det är ett av Nya Testamentets mest omfattande ämnen. Boken reder ut många frågetecken och Holger Nilsson håller fast vid den klassiska, och enligt min mening korrekta, ordningen rörande de yttersta tingen. Denna lära har förkunnats i kyrkan ända sedan urkyrkans tid.
I den nu aktuella boken om det förtigna budskapet står under boktiteln meningen ”Hur frikyrkan i Sverige tystade ner förkunnelsen om Jesu återkomst” som en förklaring till bokens innehåll. I kapitel ”Varför tystnad” försöker han ge svar på den frågan och nämner bl.a. att Sverige nu uppnått en föga smickrande tätposition i listan över världens mest sekulariserade länder.
Den allvarligaste orsaken till denna tystnad, och som bekymrar Holger Nilsson mest, är de liberalteologiska influenserna som angriper den enkla och klassiska bibelsynen. En ”murbräcka” för liberalteologin är Darbyism-stämpeln på förkunnelsen om att Jesus först skall hämta, rycka upp, sin församling före vedermödans vredesdomar. Det är ett liberalteologiskt debattknep för att misskreditera läran om uppryckandet och i de fall det lyckas så är det förödande. Sanningen är att det inte alls är Darby som först lanserade den läran utan Bibeln själv, vilket också en lång rad tidiga kyrkofäder hävdat.
En av de viktigaste orsakerna till att budskapet om Jesu återkomst tystnat är enligt Holger Nilsson den felaktiga undervisning som på senare tid beståtts blivande frikyrkopastorer. Som exempel nämner han den förändrade teologiska grundsynen inom Örebro Missionsskola, numera Örebro Teologiska Högskola, och en avhandling vid Göteborgs universitet av Oscar Svensson. Där beskrivs hur svenska frikyrkliga teologer, som Mikael Telbe m.fl. rört sig i liberalteologisk riktning.
En lärofader för den nya tolkningen anses vara den amerikanske teologen Georg Ladd, som på sin tid försökte hitta en syntes mellan den klassiska bibeltron och liberalteologin. Det är dock ett lika omöjligt projekt som att hitta en syntes mellan sanning och lögn. Resultatet blir halvsanning som inte gör någon nöjd. Egentligen är liberalteologins slutprodukt ateism. Utöver det Holger Nilsson här redogör för kan man läsa mer om denne Ladd i Anders Gerdmars bok ”Det står skrivet”.
Nu anbefalls symbolisk tolkning av Bibelns profetior om vad som väntar i framtiden. T.ex. betraktas Uppenbarelseboken som en skrivbordsprodukt av Johannes där han kritiskt analyserar sin samtids Romarrike i form av skildringar av odjur och andra gåtfulla symboler. Detta gör Johannes för att maskera sin kritik och undvika repressalier. Uppenbarelseboken dementerar själv med kraft alla sådana spekulationer. Johannes skildrar endast det han själv såg och hörde och inget annat! Dessutom finns det starka varningar mot att lägga till eller dra ifrån något från just Uppenbarelseboken. Liberalteologin balanserar på den gränsen.
För oss alla, som likt Holger Nilsson ser Bibelns profetiska texter som sanna skildringar om något som snart kan vara en verklighet, är den symboliska tolkningen endast obibliska fantasier i teologisk förklädnad. Att fortsätta på den liberalteologiska villovägen leder till katastrof för både församlingar och enskilda kristna.
Därför är Holger Nilssons bok ett välkommet och viktigt salt mot avfallet inom teologins värld, som också utgör ett svek mot hela vår sekulära och religiösa samtid.