Amir Tsarfati har nu kommit ut med sin första bok på svenska. Han är född i Israel, messiastroende jude, välkänd som bibellärare och en bakgrund som major i IDF (Israel
Defence Forces). Han är grundare av Behold Israel – en organisation som förmedlar nyheter och information om Israel med en biblisk utgångspunkt och i ett profetiskt perspektiv. Han har flera hundra tusen följare på sociala media, bl.a. på TV7 Israel - Tecken i vår tid. Amir är gift och har fyra barn. Han bor i norra Israel.
I boken ”Dagen närmar sig”, Semnos förlag, väver Amir samman den bibliska, profetiska historien med dagsaktuella händelser från sitt unika perspektiv på plats i Mellanöstern. Bokens titel kan ge sken av att Amir kan komma att spekulera om tidpunkten för Jesu återkomst. Men så är inte fallet. Han är tydlig med att han inte kommer att förutsäga datum. Däremot är han lika tydlig med att vi ska vara redo och leva i förväntan hela tiden att Jesus kan komma tillbaka vilket ögonblick som helst. Boken är en fascinerande beskrivning av Guds plan för världen och vad som väntar framöver, utan överdriven sensationalism eller spekulation över datum i Guds agenda. Boken är skriven i ett mustigt nutidsspråk med träffsäkra exempel. Amir tar upp en del ganska svårtolkade bibelställen, men han har en förmåga att på ett lättfattligt sätt förklara dessa. Ur innehållet vill jag fokusera lite extra på ett par områden. Det ena området är de judiska högtiderna, och det andra är eskatologin – läran om de yttersta tingen.
Amir skriver en hel del om de judiska högtiderna. Han ställer frågan om vi kristna ska fira de judiska högtiderna? Hans svar är nej, men vi kan studera dem och se hur högtiderna är en skugga av det som ska komma där Jesus är substansen. Amirs synsätt gör att rågången mellan judendom och kristendom blir tydlig avseende högtiderna. Bl.a. beskriver han hur de judiska högtiderna vid påsk och pingst fått sin uppfyllelse. Påsk genom Jesu korsfästelse och pingst (veckohögtiden) där den helige Ande utgöts över de troende. Amir står för en klassisk eskatologi som schematiskt kan uttryckas genom: uppryckandet av Guds folk, vedermödan, Jesu återkomst, tusenårsriket, slutliga domen och evigheten. Han är därmed premillennialist där ”pre” betyder att Jesus kommer tillbaka innan tusenårsriket (millennium – tusen). Vid flera frikyrkliga pastorsutbildningar, där klassisk eskatologi (premillennialism), tidigare undervisades, får man nu för tiden lära sig att denna teologi inte gäller längre. Det är därför befriande att läsa hur Amir bekänner sig till den klassiska eskatologin som inkluderar uppryckandet av de troende vid början av vedermödans sju år. Han tror att ett tusenårsrike inträffar därefter med Jesus som regent. Han skriver också: ”Det är många som säger att vi befinner oss i tusenårsriket just nu. Om vi gör det, blir jag väldigt besviken. Det lät så mycket bättre i Bibeln.” Han menar att genom att noggrant studera Bibelns detaljer, är det omöjligt att vi lever i tusenårsriket just nu (amillennialism). Det är denna lära (amillennialism) som våra frikyrkopastorer har utbildats i under ett par decennier. Amir vänder sig starkt mot denna symboliska tolkning av bl.a. Uppenbarelseboken.
Amir är tydlig med att Israel är judarnas land, och med bibelord visar han tydligt att så är fallet. Det var Gud som förde dem hela vägen tillbaka till Israel. Återigen så har amillennialismen grumlat judarnas roll i Guds stora plan genom att se deras roll som symbolisk. Med tanke på hur det har skett ett paradigmskifte i svensk frikyrklig pastorsutbildning avseende eskatologin, är Amirs bok ett viktigt bidrag som visar att internationell eskatologi inte har följt med i de mer liberalteologiska symboltolkningarna av tidens slut som skett i Sverige. Assemblies of God och andra stora pingstsamfund runt om i världen står stabilt förankrade i både bibeltro och klassisk eskatologi med den tolkning som tidigare var självskriven inom svensk frikyrklighet. Inom Israels Vänner håller vi fast vid den bibelsynen.